Guadeloupe har en lång och händelserik historia. Gaudeloupe, och många andra karibiska öar, var länge föremål för en rad konflikter mellan engelsmän, spanjorer och fransmän. Alla slogs de över att regera de olika öarna och nyttja dess resurser. Ursprungsbefolkningen på Guadeloupe hette arawaker och bosatte sig på ön på 300-talet. Arawakerna kom från Sydamerika. De kallade ön ”Karukera”, som betyder ungefär ”Ön med de vackra vattnen”. Under 700-talet belägrade Karabierna ön och dödade hela arawakpopulationen. Karabierna var ett folkslag som bodde i tropiska regnskogsområden i norra Sydamerika. Karabierna hade ett rykte om sig att vara krigslystna och erövrade inte bara Guadeloupe utan också närliggande öar i området. I nära åttahundra år levde karabierna ostört på Guadeloupe.

Christopher Columbus på Guadeloupe

Den förste européen att stiga i land på ön var italienaren Christopher Columbus. I november 1493, på sin andra Amerikaresa, stannade han och hans besättning till vid ön för att hämta färskvatten. Han gav ön namnet Santa María de Guadalupe de Extremadura, efter en bild av jungfru Maria, som fanns i ett spanskt kloster i staden Guadaloupe i Extremadura, Spanien. Det var också här på Guadeloupe som Christopher Columbus, som förste europé, upptäckte ananas. Han gav den namnet Pina de Indias, som betyder ”Indiens pinje”. För det var just Indien han trodde att han befann sig i. Christopher Colombus hade året innan upptäckt Sydamerika, fast egentligen var det Indien han skulle till, därav namnet Västindien. Christopher Columbus lämnade inte kvar några bosättningar på Guadeloupe, utan åkte vidare. Karabierna som bodde på ön fortsatte att leva för sig själva, fram till 1600-talet, då spanska erövrare kom till ön. Karabierna och spanjorerna krigade, och snart fick spanjorerna se sig som besegrade och lämnade ön. Fransmännen, som också de ville ge sig ut och utforska möjligheterna till kolonier i Västindien, hade lyckats bosätta sig på ön St. Christophe. År 1635 lyckades man också anlägga en fransk koloni på Guadeloupe, i ledning av Jean Duplessis och Charles Liénard de l’Olive. Fransmännen hade som mål att utrota lokalbefolkningen, och till viss del lyckades man med detta. De resterande överlevande kariber flyttades till andra öar. Guadeloupe införlivades med Frankrike 1674.

Nu när Guadeloupe var en fransk koloni kunde fransmännen börja nyttja dess resurser. Under åren byggdes flera plantage och slavar fraktades dit som arbetskraft, från olika delar av Afrika. Guadeloupe var en attraktiv ögrupp, och många erövringsförsök kom att följa, särskilt från Storbritanniens sida. Första gången man lyckades med att ta Guadeloupe från fransmännen var 1759. Det ingick i den plan engelsmännen hade på att erövra allt som var franskt i Västindien. Detta för att säkra sina tillgångar och gripa makten över handel och världspolitiken. Under samma period hade Frankrike kolonier i Kanada, och engelsmännen, som inte fick den framgång och de fördelar som man väntat sig av Västindien, ändrade taktik. Man var villig att återlämna Guadeloupe till Frankrike, om man fick Kanada i gengäld. Kanada var ett bättre strategiskt val, i och med närheten till kolonierna i Nordamerika. Frankrike gick med på bytet och hade åter igen makten över Guadeloupe. Men så kom den franska revolutionen, som skapade oroligheter inte bara i Frankrike, utan i alla franska kolonier världen över. 1794 såg engelsmännen sin chans att återigen erövra Guadeloupe och lyckades med det i några månader. Fram till 1810 var läget relativt lugnt på Guadeloupe, tills engelsmännen än en gång tog makten, i och med Napoleonkrigen. Britterna ockuperade sedan ön ända fram till 1816.

Ögruppen blir Svensk

Den blivande svenske kungen Jean Baptiste Bernadotte var en av Napoleons främsta militärer, men förlorade nästan alla sina franska tillgångar, som lantegendomar, i och med flyttningen till Sverige. Storbritannien var sedan snabb att förhandla med den sittande kungen, och kronprinsen Bernadotte, att få Guadeloupe i utbyte mot att Sverige bytte sida i kriget mot Napoleon. Ön skulle vara som kompensation för eventuellt ytterligare egendomsförluster. Detta var dock endast ett formellt beslut, inga svenskar vistades någonsin på ön. Besittningen varade bara i 15 månader, fram till Freden i Paris 1814, då Sverige tog beslutet att återlämna Guadeloupe till Frankrike. För detta belönades Sveriges kungahus med 24 miljoner franc, pengar som sedan låg till grund för Guadeloupefonden. 1815 fick Frankrike definitiv makt över Guadeloupe. 1848 förbjöds slaveri på ön, efter ett initiativ av Victor Schoelcher. Under åren 1865-1866 härjade en koleraepidemi och mer än 12 000 människor dog. 1925 fick Guadeloupe fransk identitet, och öns indianbefolkning fick rösträtt. Guadeloupe blev ett franskt departement 1946, och 1974 blev det ett administrativt center. Tidigare räknades även öarna Saint-Martin och Saint-Barthélemy till ögruppen som är Guadeloupes, men efter ett beslut 2007 är öarna numera egna, självstyrande stater.